Idag ringde jag och pratade med Birgitta Gradin, uthyrningschef på Stockholmshem.
Senast jag pratade med henne var för lite mer än tre veckor sen. Jag ringde till henne för att jag hade lite frågor. Det är nämligen så att jag bor i ett hus som ska stambytas. Det är ett gammalt hus, och det behöver verkligen stambytas. Alla dom andra husen i området har redan blivit stambytta. Dom har fått balkonger. Dom har fått el som fungerar. Dom har fått nytt golv och omtapetserade väggar.
Jag bor i en lägenhet där vattnet ibland är brunt, där jag bara kan koppla in dammsugaren i ett uttag i köket, för annars går huvudsäkringen i lägenheten. Och om huvudsäkringen går måste jag ringa till Stockholmshem så att dom skickar ut en liten gubbe som kan byta min säkring, för min huvudsäkring sitter i ett litet skåp i trapphuset. Jag bor i en lägenhet där mattan i köket är helt utnött, men jag kan inte få den utbytt, för det kommer att läggas in en ny matta när vi stambyter. Jag bor i en lägenhet där sovrummet ligger så nära Essingeleden att när man stambyter så kan inte sovrummet längre ligga där det ligger. När dom stambyter kommer mitt sovrum att ligga i köket. Ingen har berättat för mej var köket kommer att ligga. För jag kommer inte att bo kvar när dom har stambytt. Problemet är att min lägenhet kanske inte blir stambytt. Så golvet blir inte bytt, propparna fortsätter att gå, vattnet fortsätter att vara brunt.
Det var därför jag ringde Birgitta Gradin, uthyrningschef på Stockholmshem för lite mer än tre veckor sen. Jag undrade hur det gick med det planerade stambytet.
(Följande är inte en ordagrann återgivelse av samtalet, utan mer en dramatisering av min upplevelse)"Har ni inte fått brevet?" undrade Birgitta Gradin.
"Vilket brev?" undrade jag.
"Brevet från Sara Razick?"
"Vem är Sara Razick?"
"Det är hon som ska skicka ut ett brev till er. Hon jobbar här hos mej. Hon har samlat på sej en massa ersättningslägenheter i området"
"Oj, vad bra", sa jag, för jag tänkte att det var ju bra att dom har börjat samla på sej lägenheter, då kan det ju inte vara så långt kvar till flytten, "men, nej, jag har inte fått nått brev från Sara Razick.
"Ojdå, då ska jag ringa henne och kolla..."
Birgitta Gradin ringer och kollar med Sara Razick. När vi hörs igen säger hon:
"Nej, Sara Razick har inte skickat ut nåt brev. "
"Nähä?"
"Hon har semester. Hon har inte skickat ut nåt brev innan hon tog semester"
"När kommer hon tillbaka?"
"Om en vecka"
"Och då ska hon skicka ut ett brev?"
"Ja. Så om fjorton dagar ska ni ha ett brev med information om stambytet och ersättningslägenheter."
Jag morrade lite för mej själv, men tänkte att det var ju skönt att det var på gång, och det var ju bra att Sara Razick hade börjat samla på sej lägenheter.
Idag, är det måndagen den åttonde Mars. Jag har fortfarande inte fått något brev från Sara Razick. Jag ringde Birgitta Gradin igen. Förklarade vem jag var. Hon sa att hon kände igen rösten. Jag berättade att jag inte fått något brev. Det visar sej att det inte har skickats nåt brev. Varför? För att Sara Razick inte längre jobbar på Stockholmshem.
Jag påpekar för Birgitta Gradin att jag tycker att det är lite konstigt att hon först säger att det ska skickas ett brev, och sen inte skickar ett brev, och när hon nu inte skickar nåt brev så kunde dom i alla fall höra av sej och säga att det tyvärr inte skickas nåt brev, eller förklara varför det inte skickas nåt brev.
Jag förklarar att det som mest irriterar mej är att Birgitta Gradin inte hör av sej, eller fullföljer det hon har påbörjat.
Jag menar:
Jag hör av mej och säger att jag vill ha information.
Hon säger att information har skickats.
Sen ändrar hon sej och säger att information kommer att skickas.
Sen skickas ingen information.
Och ingen hör av sej och berättar varför information inte har skickats.
Vi pratar lite mer, och jag frågar - och jag är ganska gnällig - varför Stockholmhem inte kan visa lite goodwill och erbjuda oss ersättningslägenheter nu, eller i alla fall höra av sej och fråga vad vi kan tänka oss att ha för krav.
Jag menar, dom andra i området har ju fått vara med och bestämma vilket golv dom vill ha efter stambytet, vilka tapeter, och om dom vill ha kvar två dörrar in till köket, eller om man ska stänga igen en av dom.
Vi, som råkar bo i ett hus som ligger för nära Essingeleden får inte bestämma nåt vad gäller våra nya lägenheter, vi förväntas bara flytta till redan stambytta lägenheter, där golv, tapeter och dörrar redan är bestämda. Och borde man då inte kunna visa lite goodwill och i alla fall höra av sej om vi har några särskilda krav? Vart kan vi tänka oss att flytta? Jag förstår att dom inte kan erbjuda oss treor i gamla stan, men borde dom i alla fall inte kunna höra av sej och fråga oss hur vi skulle vilja ha det?
Inte då. Det visar sej att vi kanske inte ens ska stambytas. Det har inte ens tagits ett beslut. Ingen vet när det ska stambytas, och eftersom dom inte vet NÄR kan dom inte säga OM.
Under tiden har Sara Razick, innan hon slutade på Stockholmshem, samlat på sej en massa lägenheter som nu står tomma och väntar på oss, men vi kan inte flytta dit, eller får inte ens veta hur dom ser ut eller var dom ligger, för stambytet har ju inte börjat.
Men Birgitta Gradin tyckte att jag, när det nu visar sej att Sara Razick inte jobbar kvar, ska ta kontakt med Elin Albinsson (08-508 39 204), byggprojektledare för området. Jag ringer henne. Hon har telefonsvarare. Ber henne ringa mej. Två timmar senare har hon fortfarande inte ringt.
Jag börjar undra om hon också kanske har slutat på Stockholmshem?
Om jag kunde skulle jag också sluta på Stockholmshem. Det verkar inte vara en arbetsplats med någon vidare ordning.
